2019-01-01 Småfåglar i skogen

Sedan något år tillbaka har jag en matning för fåglar i skogen, någon kilometer hemifrån. Matningen är väldigt uppskattad och precis så känner man sig, när man kommer med ryggsäcken med mat och hunden i släptåg. Man skulle kunna tro att den sistnämnde skrämmer fåglarna, men icke.
Det är intressant att se olika beteenden för olika arter. Tuffast är Svartmesen, den är också den minsta arten som jag har haft på besök. (vad jag vet)
De betydligt större Nötskrikorna är de första att ge sig iväg när man kommer! De har en egen bytta med ekollon!
Annars är det solrosfrö och nötter som går åt mest. Viltfågelfrö är ingen höjdare!
Fick tag på fläsksvålar med späck som jag monterade upp på stammarna till 2 tallar. Trädde en stark, hyfsat tjock lina, genom och band fast. Funkade första omgången. Nästa gång, med nya svålar, så var dessa borta när jag kom. Linorna låg på backen och var avhackade. Så det blir en ny lösning på detta!
Här kommer några bilder på mina kompisar!
Först tre bilder på den minste och tuffaste! Svartmesen!


Bakänden


Det är ingen som ser mig, va?


Den betydligt större Nötväckan får allt vänta!


Typisk sittställning för Nötväckan


Inte typisk pose på Trädkryparen. Normalt håller den till på trädstammar! Som på nästa bild!


Så här har jag för det mesta sett Trädkryparen!


Och är man ingen trädkrypare så kan man ju låtsas och härma, i alla fall,
sa Talgoxen


Punkaren Tofsmesen kommer ensam, då och då! Verkar inte ha några artfränder i omgivningarna.


Blåmesen, sötast som vanligt!